Vad som sagts om Fernströms musik

Elegant och lekfullt

Elegant förenar Fernström klassiska formprinciper med glittrande leklynne. Med utsökt teknik formar han en spänstig och luftig instrumentalsats, vars öppna struktur generöst lämnar ut sig till den glasklara genomlysning som Berwaldkvartetten här presterar.

Daniel Rydén, Sydsvenska Dagbladet 1985 i recensionen av skiva med stråkkvartetter av Fernström och Söderberg

Storartad konsert av Vlach-kvartetten

Spelad på detta sätt blev John Fernströms sjätte kvartett från 1946 i "sjunde zigenartonarten på g" till en fullblodsmusik som med ens förde upp tonsättaren i rang med de våra allra största, jämförbar med inte minst med en rad franska nyklassicister. Så tänkte man i varje fall tills ensemblen i finalen lade på ytterligare ett kol av böhmiskt musikanteri och faktiskt lockade fram en vild och exotisk zigenarkaraktär som väl ingen trott en svensk tonsättare vara mäktig. Här hade vi tydligen en modern klassiker av internationella mått mitt ibland oss utan att lägga märke till det.

Rolf Haglund, Borås Tidning, 15 September 1998 i recesion av kammarkonsert med Vlach-kvartetten.

Fernström på skiva - äntligen

Det är typiskt att det är en engelsman som dirigerar och bevisar symfonins storhet, likaväl som Norman del Mar tidigare haft Fernströmsymfonier på repertoaren.

Stig Jacobsson, Svenska Dagbladet 12 Februari 1988 i recension av skiva med 12:e symfonin.

En särpräglad tonsättare

Fernström öste ur många källor, ofta en tonal klassisk romantik som kunde brytas av oväntade atonala utvikningar. Scherzosatsen "Tokfan" i elfte symfonin visar hans förmåga att kringå den gravallvarliga termen "seriös musik".

Hans Wolf, Dagens Nyheter, 13 Januari 1991. Inför minnesprogram om John Fernström.

John Fernström hemsida